torsdag 18 december 2008

Äntligen julledigt



Så är då äntligen julledigheten nära. Julefriden har inte riktigt hunnit infinna sig än men det hoppas jag att den gör snart. Nu ska jag umgås med familjen och lyssna på mycket musik. Körslaget kör igång igen i TV och det är ett av mina favoritprogram. En anna serie jag vill slå ett slag för är historien om Selma Lagerlöf. Lite hockey blir det säkert också.
Min onda rygg kommer att avgöra om det blir mycket promenader eller inte. (Se förra inlägget)

Uppsägnings- och varselvågen rullar vidare. Jag har inga siffror på hur stor den är än men ska kolla detta med Arbetsförmedlingen efter helgerna. När det gäller tjänstemännen kan man lätt göra ett öveslag och konstatera att det handlar om många tusen.
Själv är jag på väg till Göteborg för en sista förhandling inför julen. Den handlar om 25 tjänstemän och deras framtid.
Återigen skickar jag en tacksamhetens tanke till alla de fackliga företrädare som har den otacksamma uppgiften att hantera detta i företagen.
------------------
ROT avdragen har börjat gälla och några mindre företagare säger att dom känner av intresset för att använda detta.
Själv är jag skeptisk till om det får nån stor påverkan på sysselsättningen, men det är kul med de jobb som ändå kommer ut av detta. Först och främst har ju syftet från oss i Byggbranschen i samverkan (BBIS) varit att få bort de svarta jobben och göra dom vita och får man nu jobbet för halva priset så kommer det nog att få en positiv effekt på detta. Jag funderar själv på att dra igång köksombyggnaden som vi pratat om så länge men tyckt har varit för dyrt.
-----------------
Arbetsmiljötemat har diskuterats på Byggblaskets blogg utifrån det individuella ansvaret. Det är helt riktigt att det till syvende och sist är ett individuellt ansvar men att det också finns en lagstiftning och föreskrifter som reglerar ansvaret i juridisk mening. För att sprida vad som gäller bifogar jag här en liten sammanfattning av de nya föreskrifterna.
--------------------------------------------
Den 1 januari börjar ändringar att gälla i arbetsmiljölagen och i föreskrifterna om byggnads- och anläggningsarbete, AFS 1999:3. De nya reglerna handlar om planering och samordning under hela byggprocessen, från projekteringen till utförandet av byggnadsarbetet.
Regeländringarna innebär flera förändringar främst för byggherrar, bland annat en skyldighet att beakta arbetsmiljön även under planeringen och möjlighet att överlåta arbetsmiljöansvaret på en uppdragstagare. Byggherren blir också skyldig att utse byggarbetsmiljösamordnare. De som tidigare varit samordningsansvariga blir inte med automatik byggarbetsmiljösamordnare, nya avtal måste träffas.
Några av ändringarna i arbetsmiljölagen.
Byggherren ska utse lämplig byggarbetsmiljösamordnare, dels för planering och projektering och dels för utförandet av arbetet.
Byggarbetsmiljösamordnare kan vara en fysisk eller en juridisk person.
Byggherren kan också utse sig själv men måste alltid göra ett aktivt val.
Att utse en byggarbetsmiljösamordnare befriar inte byggherren från ansvar för de uppgifter byggarbetsmiljösamordnaren ska utföra.
Byggherren kan under vissa omständigheter överlåta hela sitt arbetsmiljöansvar på en uppdragstagare.
Särskilda regler gäller i konsumentförhållanden. En uppdragstagare som sköter hela byggprojektet tar då automatiskt över byggherrens arbetsmiljöansvar om inte annat har avtalats.
Föreskrifterna kompletterar de nya bestämmelserna i arbetsmiljölagen och innehåller bland annat:
Uppgifter och kompetenskrav för byggarbetsmiljösamordnare.
Krav på utbildning för byggarbetsmiljösamordnare (börjar gälla den 1 januari 2010).
Fler uppgifter ska finnas med i förhandsanmälan.
-----------------------------------------------
Ett bra förslag till åtgärd i den debatt som Bygnads och Byggcheferna har drivit under sista halvåret om en Nollvision för dödsfall, hittade jag i ett klipp på Byggnadsarbetarens hemsida:
-------------------------------------------
Skanska pausar för att prata säkerhet

Efter varje dödsolycka i företaget ska Skanska i fortsättningen stoppa arbetet över hela världen, för att hedra de omkomna och prata säkerhet. I dag sker det för första gången.
-----------------------------------------
Det kallar jag handlingskraft och fokusering på problemet. Det kommer säkert att få mycket bra resultat av detta tror jag och vill önska Skanska lycka till i det arbetet.

Jag vill sluta med att tillönska alla läsare en God Jul och ett Gott Nytt År, och får man önska sig något så är det finanskrisen ska släppa lite på sitt grepp över hela världen.

Det kanske blir nåt inlägg under ledigheten om andan faller på.

måndag 15 december 2008

Vinter på gott och ont

Så vart det i alla fall lite vinter med några decimeter snö och -12 grader på natten. I alla fall i Värmland. Visst är det vackert. Tänk om vi kunde få lite riktigt vit jul i dessa mörka tider. Det tror jag behövs föråterhämtningen och stämningen.
Klockan 05.30 bar det iväg ut för att hämta tidningen. Smack sa det när båda fötterna försvann under mig redan vid första trappsteget. Jag landade på ryggens mjukdelar som tur var kanske, men det känns inte speciellt bra.
Vid tåget strax efter 6 fanns en ny företeelse som kanske är ett tecken i tiden. Proffice delade ut tidning med lite frukostpåse till. Det var ett trevligt initiativ för oss resenärer, men man börjar fundera på varför dom gör detta.
Kan det tänkas börja bli kris i bemanningsbranschen också? Vi har diskuterat frågan i olika sammanhang med spekulationer om det går upp eller ner för desssa företag som haft ett "Klondyke" under högkonjunkturen.
Kanske ökar inhyrningen när man måste göras sig av med personal, eller så minska man för att hålla egen personal sysselsatt. Vi får se hur det går med detta.
En förhandling blir det idag om organisationsfrågor. Omorganisationer är ju det som händer nu först innan man säger upp folk. Det skärs i organisationer för att begränsa antalet proficenters. Pratade med Skanska som också de håller på med detta. En annan sa ungefär "Nu är det slut på flummet" nu ska vi tillbaka till basics. Betyder detta att utvecklingen stannar av måntro när det gäller förändringsprocesser? Jag tror det. Tyvärr handlar det nu om överlevnad för många och då är det "flummet" som får stå tillbaka. Risken är också att vi nu åker baklänges med jämställdhet, mångfald,etik osv.
Annars händer det en del kul idag. Vi håller på att slutförhandla en kul affär som kommer att bli offentlig i mitten av januari om det går vägen.
Dagen avslutas med middag med trevligt umgänge på restaurangen Restaurangen som jag varmt rekomenderar ett besök på. Jättebra mat som man beställer efter smak.

onsdag 10 december 2008

Sveriges största sänglampa

Jag har nu varit på besök på en KY utbildning på Lindholmen i Göteborg för att berätta för dom vad vi står för. Byggbranschens förändringsarbete är mina huvudpunkter och jag använder Byggcheferna fyra verksamhetsområden nämligen, Ledarskap, Etik, Mångfald och Chefers arbetsmiljö. KY eleverna har ju lite erfarenhet till skillnad från högskolestudenterna och det känns lite lättare att få gensvar för dessa områden. Lönebildningen är det mest intressanta. Hur går det till ? Vad tjänar folk? Som tur är kan jag svara på detta. Jag brukar också prat lite om logistik. Det är det område där branschen kan tjäna mest pengar, men det bygger på en planering som för det mesta inte finns. Några medlemmar blev det som resultat. Jättekul.
Lite förhandling blev det idag också. Vi har löst ut några personer som inte "passar in" och också lyckats få några åldringar att nappa på pensionserbjudanden, men det går trögt och snart återstår uppsägningar efter turordning. Då åker ungdomarna.
Eftermiddan ägnades åt att resa till Malmö där jag tillbringat kvällen och natten. Har kollat Nobelfesten efter min egen middag som säkert var bättre än deras. En av personerna vid huvudbordet är bekant och jag sa att jag kan ställa upp på kort varsel om det kommer några återbud. Tyvärr kom ingen inbjudan i år heller.
Foto kommer från Lilla Torg i Malmö och det är säkert Sveriges största sänglampa som stå där. Annorlunda julsmyckning kan man säga.

tisdag 9 december 2008

Nu är det full rulle igen


Måndagen fick jag äntligen möjlighet att spendera på min ordinarie arbetsplats. Det krävs lite tid att få ordning på sin egen administration också. Det är en underskattad arbetsuppgift som tar mycket mer tid än man kanske tror. För min del handlar det mycket om att redovisa utlägg och represenation, nåt som har blivit en hel vetenskap, reseräkningar, skriva lön och fakturera. Alltid dåligt samvete för att kontot ligger minus pga att jag inte har tid att sköta detta. Nu är det gjort inför julhelgen och man kan slappna av den delen i alla fall.
Kvällen spenderades på tåget mot Stockholm för nästa dags övning. Samtidigt ringer telefonen oavbrutet från "drabbade" medlemmar som vill ha svar på frågor om uppsägningstider, pensionslösningar o.s.v.

Tisdag morgon blev det en träff med Hans Tilly om en ev. fortsättning i vår gemensamma satsning på arbetsmiljötemat. Nollvision för dödsolyckor. Vi är nu uppe i 18 dödsfall på våra arbetsplatser.

Till lunch har jag träffat Byggchefernas ungdomsgäng (Ledarskapet) som jobbar på med miljöfråorna. Ni kan läsa om deras uppdrag i den eminenta tidningen Byggchefen som finns som pdf på vår hemsida http://www.byggcheferna.se/

Och i skrivandets stund sitter jag på tåget på hemväg igen. Tågresor är bra på många olika sätt.

Idag träffade jag sonen i mitt förra äktenskap som jobbar i byggsektorn också. Jättekul. Han reser lika mycket som jag tror jag.

Han råkade sitta bredvid Mia Törnblom som skrivit några intressanta böcker som Självförtroende nu, Mera självkänsla och den självbiografiska Så dumt. Hon är en fantastisk person som bara utstrålar glädje. Med tanke på vad hon genomlidit i livet så vittnar det om stor styrka och just stark självkänsla. Kul möte var det och jag rekomenderar att ni läser hennes böcker och eller går och lyssnar på henne vid tillfälle.

I morgon bär det av till Göteborg för en föreläsning på en KY-utbildning. Vad säger man till dom studenter som snart ska lämna skolvärlden för att ingjuta hopp inför framtiden?

Det får väl bli en uppmaning till fortsatta studier i väntan på bättre tider. Vi vet att efterfrågan i nästa högkonjunktur kommer att bli värre än det vi upplevt nu. När årskullarna 46, 47, 48 börjar gå i pension då kommer det stora tappet på i alla fall tjänstemän och ingenjörer. Då blir det spännande.
Idag kommer också prognosen från Arbetsföredlingen:
Sysselsättningen kommer att minska med 145 000 personer på två år.
Arbetslösheten stiger till 9 procent år 2010.
Det uppskattar Arbetsförmedlingen i sin nya jobbprognos, skriver TT.
Man pratar i samma prognos på en minskad sysselsättning i byggbranschen under 2009 med
10 000. Det tror jag är för lite!
Ojoj vad elände. Vi får nog hyra in Mia Törnblom att ingjuta lite hopp i oss


fredag 5 december 2008

Äntligen helg

Att åka tåg ger en möjlighet till eftertanke. Den här veckan har varit mycket händelserik. MBL-förhandlingar om organisationsförändringar, överläggningar om uppsägningar och avtalspensioneringar, styrelsemöten och sist men inte minst årets traditionella julbord där jag själv var värd. Den här gången gick det av stapeln på Kaknästornet som jag varmt kan rekomendera. Bra mat och vilken fantastisk utsikt man får över Stockholm.
Tyvärr början hälsan svikta. En begynnande förkylning tar ner prestationsförmågan och
jag ser fortfarande ingen ljusning på eländet i byggkonjunkturen.
Jag blir deprimerad när företagen bjuder för lite till pensioner och resultatet blir med all sannolikhet att flera unga måste lämna företagen i nedragningarna.
Vi har nog överskattat intresset hos 63 åringarna att gå hem i förtid. Det ska till bra lösningar för att de ska nappa.

Telefonsamtalen ökar ständigt från oroliga medlemmar som har många frågor som ska besvaras. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blir det jobbigare och svårare ju närmare kända ansikten det kommer. Nån blir besviken hur vi än lyckas.

Jag har tagit upp diskusionen med branschföreträdare om vi inte borde sätta oss ner och förutsättningslöst diskutera vad vi i branschen kan hitta för olika lösningar för att lindra fallet. Vi får se om det lyckas. Jag har fått några positiva svar och har tänkt arrangera nån typ av rundabordssamtal.

Regeringens åtgärdsförslag kändes lite som ett slag i luften. Det bästa man kan säga om Rot-avdragen är väl att det kanske flyttar en del från den svarta marknade till den vita. Inte tror jag att bankerna lånar ut mer pengar till privatpersoner til Rot-jobb i hemmen pga av detta.
Jag pratade med en erfaren känd industriman som sa ungefär: Politikerna bara jagar rubriker och åtgärdspaketet är en spott i Missisippi. Ajaj.

Kort sagt en besvikelse. Stockholm däremot tar ju krafttag för att få igång byggandet av hyresbostäder. Nu kankske de som överinvesterat i mark kan få ett alternativt bygande istället för bostadsrätter?

Ett lite tråkigt slut på veckan blev det med fallande börskurser igen och dystra jobbsiffror från USA.
Det glädjande som hänt den veckan är förutom julbordet den stora räntesänkning som Riksbanken gjort. Vi får hoppas att den släpper lite på krampen. Tur man har rörlig ränta på bolånet.
Nu är det ut och handla ju8lklappar så vi får fart på finanserna igen.

När jag nu närmar mej hemmet syns i alla fall lite snö på marken som lyser upp vinterkvällen något. Julen närmar sig med stormsteg och det roligaste jag har kvar på agendan är att hålla en föreläsning på en högskola. Det är kul oavsett konjunkturen. Det finns en stor nyfikenhet vad våra jobb går ut på, och mitt uppdrag är att sälja in Platschefsjobbet så ärligt som möjligt för att locka nästa generations ledare till våra byggarbetsplatser och kanske en och annan medlem till Ledarna/Byggcheferna också. Det får bli en bonus.

måndag 1 december 2008

Nu är den äntligen här

Så är den då äntligen på väg ut igen. Byggchefernas stolthet tidningen Byggchefen landar med sitt sista nummer för i år, inom de närmaste dagarna i medlemmarnas brevlådor. Den finns också tillgänglig på Byggchefernas hemsida om några dagar.
Som byggare kan jag säga att det är jättespännande att vara ansvarig utgivare för en tidning. Inte så stor skillnad mellan ett bygge och ett tidningsbygge. Underentreprenörer som man får jaga, alltid ont om tid osv. En kul lärdom kan jag säga efter snart 15 år som ansvarig för denna skrift.

I detta nummer skriver återigen Tilde de Paula en tänkvärd krönika. Den här gången handlar det om byggarnas kvalité. Passar bra tänkte jag med hänvisning till Byggblaskets och Rörmoks senaste inlägg i frågan.


Krönika i Byggchefen av Tilde de Paula

Ingen väcker så mycket
känslor som hantverkaren -”Hantverkare är hopplösa”
”Varför finns det inga bra hantverkare?”
Det är de två absolut vanligaste kommentarerna jag fått den senaste tiden.
I alla fall från det ena hållet. Från det andra hållet har det låtit annorlunda.
”Det går aldrig” och ”Det blev lite dyrare och är något försenat”

 - Jag har renoverat. Nej, förlåt. Fel. Jag har LÅTIT renovera. Hantverkarna har hängt hos mig i klasar. Målare och rörmokare har avlösts av el-killar och golvläggare. Och medan jag redan tidigt förstod att hantverkare väcker starka fysiska reaktioner hos det kvinnliga
släktet, så hade jag faktiskt ingen aning om att hantverkare var något som engagerade hela det svenska folket så till den milda grad!
Jag kan sitta på ett café och prata framstegen, eller bristen på framsteg, i mitt hem när en okänd dam plötsligt, och med emfas, lägger sig i mitt samtal med skräckhistorier om sin egen ombygg-nation. Det handlar om byggfirmor som lämnar ofärdiga arbeten ett år senare än överenskommet och med en faktura som landar på det dubbla mot vad som var sagt.
Jag hörde en historia om en bekants vän som beställde bygget av en uteplats till sin lägenhet på nedre botten av en rekommenderad byggfirma. Firman kom punktligt och öppnade upp en hel vägg, och innan de lämnade lägenheten för dagen så satte de för hålet med plast och ordentlig tejp. Sedan fick flickstackaren sitta där i FYRA månader innan de kom tillbaka för att bygga vidare. I en lägenhet på nedre botten, med ett gigantiskt inplastat HÅL, istället för en trevlig uteplats.
Skräckhistorier. Där byggfirmor är Darth Vaider. Och hantverkarna är Vaiders vita armé.
Men varför är det just hantverkare och byggfirmor som får oss att känna, tycka och tänka så mycket?
Jag menar, det finns bra program-ledare. Och det finns dåliga.
Det finns trevliga kassörskor. Och det finns de trötta.
Det finns förmodligen lika många professionella och skickliga frisörer, servitriser, sköterskor och lärare, som det finns trista, outhärdliga och usla representanter för ovanstående yrkesgrupper. Men de gör oss inte tokiga.
Vi byter en dålig frisör. Undviker restaurangen med den otrevliga servitrisen, förlåter en utschasad sköterska och väljer att lyssna noggrannare på en inspirerad lärare än på den oinspirerade. Men vi kan inte komma över de dåliga hantverkarna. Faktum är att de tar så mycket plats och energi att vi inte ser, eller glömmer, de duktiga.
Låt oss säga att det krävdes tio hantverkare för att få ordning på rör, golv, kakel, klinker, vitvaror, väggar, lister, tak och annat hemma hos mig. Av de tio var tre riktiga ärkesvin. Ni vet, den typen som man råkar träffa på stan när de har sagt att de står hemma hos mig och jobbar. Den typen som sätter saker snett och vint och påstår att det ska vara så! Den sorten som lovar guld och gröna skogar, men levererar plast och oäkta trä. När saker faller sönder, när de sitter snett, när det saknas delar och när det ser fult ut och inte fungerar, så får man svaret – ”ja, men det ska vara så”. Och när fakturan dimper ned med en summa som har fler nollor än man förväntat sig då är det okej att uppröras.
Men man får faktiskt inte glömma de andra sju hantverkarna. De som målat långt in på nätterna för att bli klara i tid. Som gärna vill redovisa varenda timme och som känner för projektet nästan mer än jag gör själv. Hantverkare som helt enkelt är stolta över sitt arbete.
Så istället för att fundera på killen som satte spishällen snett …
Eller han som installerade diskmaskinen utan att fästa den, så att den tippade framåt varje gång jag öppnade den.
Eller han som rev hela badrummet, för att sedan åka på semester utan att sätta ihop det igen.
Eller för all del, han som tyckte det var så orättvist att han var tvungen att jobba när det var soligt ute så han ”blev så jävla lack att jag sket i det och drog”.
Eller de som råkade förstöra en toalettstol, ett handfat, en fullt fungerande spis och en kyl och frys – och skrattade när jag frågade vem som skulle betala för allt det nya.
Ja, som sagt … Istället för att fokusera på dem så väljer jag att minnas Chrille.
Chrille som alltid höll vad han lovade. Som blev klar i tid. Som aldrig saltade timmarna eller lade på extra på fakturorna. Chrille som skickade mms-bilder så fort han var klar med något eller hade frågor. Chrille som skällde på de andra hantverkarna när de gick in med skorna på på de nyoljade trägolven. Chrille som faktiskt lade ner lika mycket hjärta som hjärna och flinka fingrar, i sitt arbete. Det är honom jag ska komma ihåg. Och det är honom jag ska berätta om när folk frågar om min renovering. Det är för övrigt honom jag rekommenderar till vänner och bekanta i framtiden.
När jag sitter här i mitt nyfixade hem har jag bara en sak att säga till alla goda hantverkare i landet.
Tack.

Tilde de Paula är journalist, författare och programledare på TV4. Sedan en tid tillbaka också krönikör i Byggchefen.

Det är väl bara att hålla med, eller hur/Byggchefen

söndag 30 november 2008

Första advent




Så är vi då äntligen i adventstider. Ledigeheten närmar sig och barnens förväntan växer.
Men nu sätter också stressen igång när allt ska hinnas med. Inte minst på byggen. Där ska mycket vara färdigt till jul för överlämnande. Sen spär vi på med stressen i och runt hemmets alla måsten.Frågan är om vi måste hinna allt. Kan vi dra ner på tempot och luta oss tillbaka i soffan och bara njuta av ledigheten istället?
Javisst kan vi det. Försök istället att umgås och vara nära de som finns i omgivningen. Lyssna på musik är ett beprövat sätt att slappna av. Jag gör det så fort jag har tillfälle. Julmusiken är fantastisk, och det finns massor av den. Jag använder telefonen som musikkälla och den är sprängfylld nu. När man reser mycket som jag gör så finns det alltid lite tid för att lyssna och blunda.

Varför julen finns glöms bort allt mer. Vi som är lite äldre har ju blivit uppfödda med traditioner. Om man tror på bibeln eller inte så tycker jag att det finns anledning att tänka lite på livets mening och framförallt tänka på dom som inte har det lika bra som de flesta av oss har. Jag och en kompis brukar säga att vi alla lider av tacksamhetsproblem. Det gör både vi som är tacksamma för det gynnsamma liv vi lever i Sverige. Men även dom som inte är tacksamma har ett problem. Man behöver inte titta så långt bort för att inse att det finns stora behov av hjälp. Till och med i Sverige. Framförallt i dessa dagar när fler och fler börjar få klart för sig att de kommer att bli utan jobb
Därför vill jag skicka med denna musikvideo däe kända människor gått ihop för att hjälpa andra.

lördag 29 november 2008

Fredagskväll med fest

Så var det då äntligen fredagskväll. Efter en vecka med mycket förhandlande där vi nu är nere på individnivå med namn på dom som snart ska få den berömda sparken, är det skönt med lite vila.
Som tur är i detta fall så börjar vi med försök att pensionera några äldre i första hand. Det finns alltid en risk att några av dem tackar nej, och då är vi nere i LAS diskusioner istället.
Vi får se hur det lyckas och om det räcker med en omgång nedskärningar eller om det kommer fler vågor av detta under nästa år. Risken är uppenbar.
I vilket fall så kunde fredagen ägnas åt diverse avkopplande nöjen.
Ett "nöje" är att hänga upp "blippor" inför första advent.
Hustrun trycker på hårt och det ska alltid vara fler lampor än tidigare. Det är svårt att dra gränsen mellan det som brukar kallas kitchigt och det som är acceptabelt smakfullt.
Det ska naturligtvis vara smakfullt (vad nu det är) och mycket lampor samtidigt.
Med ålderns rätt kan jag säga att det börjar bli jobbigt att hänga i krokig arm för att få allt på plats. Att arbeta från stege t.ex. är ju inte tillåtet men vad gör man inte. Drivkraften att utsätta sig för detta är att det kommer en hel hög med barnbarn till jul.
Eftersom en del av dom kommer hem från Beijing så känns det extra angeläget att skapa julstämning. När allt är färdigt så tänker man att det här är nog sista gången med så mycket arbete och att det får bli något enklare nästa gång samtidigt som jag vet att det blir så nästa jul också. Eller också kanske man ska passa på att skambjuda på en nyproducerad lägenhet och leva ett lugnare liv. Nej det är inte moget för det än tror jag.
Nu fattas det barar lite snö så att det blir riktigt effektfullt och man nöjd kan betrakta sitt verk och invänta en fröjdefull jul.




På jobbet var det julfest efter ett mycket framgångsrikt år. Det känns lite dubbelbottnat när vi nu står inför neddragningar. Visst är jag utsatt eftersom alla vet att jag sitter på mycket information, men mina arbetskamrater kan verkligen göra skillnad på vardag och fest, och det var aldrig ens nära några fyllepåhopp. Imponerande tycker jag i rådande läge.

Det var en 60-talsfest med frågesporter både i musik och händelser. Allsång har en fantastisk effekt att få fart på svenska folket, och det är imponernade vad folk kan mycke texter.

Kvällen slutade med en hemlig gäst. I Värmland är han kult oavsett hans eskapader under senare år, och vad kan vara en större höjdpunkt än när Sven-Erik Magnusson med sonen Oscar entrar scenen under stort jubel. Då är det magiskt.
Sven Erik gjorde sin debut redan 1956 och turnerar fortfarande. Jag såg i en annons att Sven-Ingvars ska uppträda på en julshow i Visby. Det är häftigt. Hur länge orkar dom och hur länge kan dom dra en sån publik som dom gör.
Han skapar stämning och alla är med direkt i de gamla slagdängorna. Allt från klassiska Ingvar Hellberg och Tore Skogman låtar till Gustav Fröding. Han har en imponerande spännvidd när han växlar mellan "Min Anita" till Torparrock.
En fantastisk artist som det rinner musik ur fortfarande. han är vad man ibland kallar en riktig speleman. Hans son Oscar är inte så känd men han är också en begävning med bra röst.

Efter en händelserik dag bär det av hemmåt fram på nattkröken för att lägga huvet på kudden och några djuoare analyser av dagen orkas inte med.

torsdag 27 november 2008

Bra att nån ryter till

Kul att några säger ifrån om tjejernas situation i byggbranschen.
Vi(Byggcheferna) har kämpat med denna fråga i snart åtta år och har i och för sig sett en viss förbättring. Fler tjejer kommer in i branschen och antalet chefer kommer naturligtvis att påverkas av detta faktum. Problemet är de attityder som finns, och som många förnekar.
Jag tycker att det är uppfriskande att några yngre byggchefer tar tag i saken och markerar. Jag uppmanar till läsning på tidingen Byggvärldens hemsida eller tidning.(se länk nedan) Där kan ni också delta i uppropet som Byggvärlden uppmanar till.
Det glädjer också mitt hjärta att flera av "ungdomarna" har deltagit i vårt ungdomsnätverk under namnet Ledarskapet.

http://www.byggvarlden.se/arbetsmarknad/article467213.ece

tisdag 25 november 2008

Skanska lättar på förlåten

Så har då Skanska delgett oss sina planer. 2000 personer i Sverige varav 800 tjänstemän ska sluta i koncernen. NCC gick ut med 1700 som ska ställas mot Skanskas 3400 i Norden.Jm ca. 600. Peab har "bara" signalerat 195 st. totalt i Stockholm ännu.
Varför skulle Peab komma lindrigare undan med tanke på produktmixen?
Snart kommer nog installatörerna också med samma bistra budskap misstänker jag.

Utspelet från Skanska och BI var att regeringen måste vidta åtgärder för att lindra konsekvenserna. Reinfeldt svarar med att Skanska och andra borde ta sitt ansvar efter många lönsamma år.
Det återstår att se om företagen tar sitt ansvar. Det jag känner till så blir det som vanligt.
Förtidspensioner, avgångsvederlag och uppsägningar.
Ingen har ännu signalerat om t.ex utbildningsåtgärder eller andra åtgärder för att dämpa konsekvenserna.
Reinfelt kan ju hoppas på åtgärder och ansvarstagande, men vi som seglat förr vet att det blir hårda bandage som vanligt.
Vädjan till oss som förtroendemän är att vi ska ha förståelse för undantag i turordningar osv och att företagen är för "fattiga" för att göra andra åtgärder än de traditionella. Aj aj. Inget är nytt under solen. Och vad händer med alla tjusiga värderingar nu när allvaret sätter klorna i oss.

Läs mer intressanta inlägg på Byggblasket i ämnet.

http://byggblasket.wordpress.com/2008/11/25/stora-byggranet-eller-en-helt-vanlig-varselkartell/

Ett annat intressant ställningstagande dök upp under dagen.
Nu är det de stora riktigt frågorna som gäller på byggbolagens bord

Det här kunde man läsa på Skånskan.se idag

-------------------------------------------------------------------

Inget julbord för Peab-anställda
Byggarna och hantverkarna som uppfört byggbolaget Peabs nya hus bland annat kring Dockan i Västra hamnen blir utan julbord.

Allt var planerat, klappat och klart. Killarna och några tjejer också, som jobbar för Peab, skulle äta julbord på restaurang Glasklart ute vid Dockan. Folk såg fram mot en bra avslutning på en aktiv byggsäsong. Nu ställer Peab in julbordet. Det enda argument de fått höra är "inga pengar".

Är det så illa ställt?
Skånskan frågar personalansvariga i Malmö, Johnny Åkesson, men han hänvisar vidare uppåt in hierarkin till Peabs regionchef Jan Hildingsson.
– Det är en sanning med modifikation, svarar regionchefen.

Är ekonomin så risig eller är det en försiktighetsåtgärd, att spara inför kommande magra år?
– Ingetdera, Peab går riktigt bra. Att vi ställt in julbordet är en intern angelägenhet.
Det går inte lika bra för andra byggbolag, era anställda kan börja undra?
– Kort: vi menar att det är fel markering nu att festa runt, det är inhiberat.

Får Peabs anställda en julgåva? Eller julkaffe?
– Det är en personalfråga internt hos oss.

Susanne Björkenheim

-----------------------------------------------------------

Vad man kan fundera på är hur dom som måste lämna bolaget kommer att tänka.

måndag 24 november 2008

Etikregler och julsång i en enda röra




Eftersom jag fått en kommentar om värderingar tycker jag att det är på sin plats att presentera ett arbete som ett gäng unga byggchefer gjode för några år sedan tillsammans med Cecilia Wikström som är präst och riksdagsman för fp.
Några enkla etikregler som räcker ganska långt i vardagen.
Dom är uppbyggda på våra äldsta etikregler som finns i form av de tio budorden. Enkelt och lättförståligt.

Passar också på att bifoga julsången av framför alla i en fantastisk version.
Det krävs hörlurar och lite "kräm" för att uppleva en fantastisk röst och ett jättebra arrangemang. Mycket nöje

De tio etiska buden
”Förändring börjar hos dig själv”
I Du ska vara stolt över ditt yrke
II Du ska respektera din yrkesroll
III Skilj på arbete och fritid
IV Låt din omgivning känna att man kan lita på dig och det du gör
V Du ska ha respekt för människors olikheter
VI Utnyttja inte din ställning på ett otillbörligt sätt
VII Du ska respektera andras tillhörigheter
VIII Du ska tänka på dig själv som mottagare för ditt handlande
IX Du ska hålla vad du lovar
X Det är du –och ingen annan- som skapar branschens rykte

Tankar från ett X2000-tåg

Idag bar det av jättetidigt till Göteborg. Tåget från Karlstad gick 6.03 och biljettsystemet låg nere. Det fick bli resa utan biljett.

Dagens fråga på agendan var värderingar.
Det jag funderar på nu i dessa orosdagar är väl om den värderingarna får stå tillbaka för mer traditionella byggfrågor som ekonomisk överlevnad. Risken är uppenbar.

De jag fick diskutera med var några yngre Byggchefer. Oförstörda skulle nog nån påstå.
Visst, dom har en fräsch syn på värderingar, men man märker ändå av att en del formats redan i den miljö de befinner sig i.
En viss acceptans finns inför frågestälnningar om samåkning med varandra där alla tar ut resebidrag t.ex.
Det förväntas att tjejer ska säga ifrån när nån trakasserar dom osv.
En gammal man funderar på värderingsordet som vi har bl.a. inom Byggcheferna.
RESPEKT.
För mig handlar det om att ha respekt för alla människor oavsett om vi avviker på något sätt. Det är inte acceptabelt att "trampa" på en annan människa.
Det är en chefsuppgift att sätta ner foten och att deklarera vilka värderingar som gäller på arbetsplatsen, men det är också allas ansvar att faktiskt ryta ifrån när det sker överträdelser.

Arbetsmiljöfrågor, etikfrågor och mångfald är några frågor som vi måste hjälpas åt att förändra grundsynen på i branschen.
Det ska råda nolltolerans, inte bara när det gäller dödsfall på jobbet, utan också när det gäller att trakasserier och misskrediteringar av arbetskamrater.
Säg ifrån på ort och ställe när det förflugna kränkande ordet eller handlingen används.
Säg till när folk inte sköter skyddsföreskrifterna och argumenterar för varför det inte behövs just här.
Så långt de allvarliga funderinagarna.

Jag har precis ätit en alldeles förträfflig middag ombord på tåget på väg från Göteborg till Stockholm.
All heder åt SJ som lyckas hålla en såpass god standard på maten.
Dock är dom inte lika inte bra på tidhållningen. Rätt som det är stannar dom tågen och säger att dom ska "resetta" tåget, vilket innebär att dom stänger av och sätter på maskinen.
Tänk om flyget skulle göra likadant.
Men som byggare är man luttrad och har ju trots allt en viss förståelse för att inte tider hålls.
Jag har kommit på mig själv att ha öveseende med detta. Jag försvarar SJ när folk skäller på dom!
Det är inte så lätt i en komplex värld brukar jag säga. Logistiken är nästan ömöjlig för dom med för lite spår osv.
Samtidigt som jag sitter och skriver hörs i mina öron den första egenmixade spellistan av julmusik.
Detta är ett sätt för mig att slappna av. Julmusik skänker frid i mig. O holy nigt med Celine Dion rekomenderar jag å det varmaste liksom diverse andra traditionella julsånger. O helga natt har en särskild plats i mitt hjärta. Den har jag sjungit i kör om än för många år sedan. Den är mäktig.

Panis Angelicus (Celtic women), Fairytales of New York (The Pogues), Joy to the world (Moya Brennan),Little drummer boy (Josh Groban) liksom naturligtvis Låt mig få tända ett ljus med Jan Malmsjö är några favoriter som går i spelaren så här långt i en tjuvstart av julen. Reportoaren kommer att förnyas ju närmare julen vi kommer och jag återkommer med fler tips

fredag 21 november 2008

Nyheter

Jaha! Så kom det då ytterligare ett varsel idag. Skanska har inte visat korten än, mer än på Gullringshus där man varslat ett 50-tal . Men Skanska har meddelat att de "ser över" organisationen och deras boendesida kommer nog snart med några hundra till misstänker jag. Även deras Construction del kommer säkert också inom kort med många varsel.
NCC håller på, och vad jag kan räkna ihop så handlar det så här långt om ca. 200 tjänstemän och mångdubbelt fler yrkesarbetare.
Och så till dagens dystra besked från Peab i Stockholm infört i Byggvärlden:

"Peab varslar 195 anställda
Peab Bostad Stockholm varslar idag 25 procent av de 800 anställda. Av de 195 varslade är 140 hantverkare och 55 tjänstemän.
- Vi tror inte att vi kommer att behöva varsla fler framöver, säger Niclas Brantingson, informationschef på Peabkoncernen.
Peter Arvidsson, personalhandläggare på Peab Bostad Stockholm säger att det var väntat.
- Ingen vill köpa någon lägenhet idag så det är klart det var väntat, säger han.
Planerar Peab fler varsel?
- Inom vissa områden kommer vi att behöva anställa, men på andra områden kan det bli fler varsel, säger Niclas Brantingson."
Kenneth Samuelsson
kenneth.samuelsson@byggvarlden.se

Med det jag känner till så är bilindustrin bara i skuggan av vad byggbranschen kommer att nå upp till i numerärer.
Dystra tider och värre blir det. Jag tror på minst 30% nedgång. Jag vill påminna om den utveckling vi hade 1991 och några år framåt




Enligt tidningen Byggindustrin så har 41 av Byggindustriernas medlemmar gått i konkurs under de sista 12 månaderna. Det är i huvudsak små och medelstora företag. Min fundering är: Kommer all de stora att klarar sig?? Kommer ni ihåg hur det såg ut 1988 och vad som blev kvar.



onsdag 19 november 2008

Kort besök i Rom

Nu har jag besökt Rom på ett av mina uppdrag. Jag har träffat kollegor i branschen från flera Europeiska länder.
Bilden ovan föreställer det ingraverade namnet på Aeroporto Leonardo da Vinci, flygplatsen i Rom. Mina bilder från Fontana di Trevi var borta i telefonen så det får räcka med denna som bevis att jag varit där. Rom är en häftig stad med all dess historia som slår emot en på ett mycket konkret sätt.
Det man märker av ganska snabbt är att Italien och Rom är väldigt dyra platser. Jag tror att det är värre än Svedala.
Mina kollegor, som är chefer från diverse byggföretag, vill att vi reaktiverar en organisation som heter FECC, som betyder Federation Europenne des Cadres de la Construction. Kort sagt en federation för byggchefer.
Den sociala dialogen är ju en stor fråga för bland annat fackföreningar i neuropasammanhang. Det är en stor och vittomfattande fråga "för vanligt folk" och vi orkar inte riktigt delta i den.
Nu handlar det om en "Sectorial social dialouge" för bygg och då kan frågorna bli lite mer konkreta. Precis som byggare vill ha det.
Detta är bakgrunden till ombildandet av den sovande federationen.
Det fanns representanter från Frankrike, Tyskland och Italien närvarande.
Byggcheferna har inte än beslutat om vi ska gå med eller inte.
Eftersom jag var med ochj startade den här federationen 1993 så vet jag hur svårt det är att hitta effektiva samarbetsformer och hur lång tid det tar att lära känna varandras kulturer.
Det kostar mycket bara att representera vid de olika mötena och vi, liksom många andra organisationer, har inte resurser för detta. Frågorna är viktiga och det är viktigt att även cheferna finns representerade i dessa sammanhang, och det finns därför anledning för oss att överväga ett medlemsskap.
Vi har pratat om effektivare mötesformer och jag tror att "dom" är mogna för detta nu.

En middag hann jag med i min ensamhet i närheten av Fontana di Trevi, denna historiska plats med svenskinblandning. Det var ju här Anita Ekberg blev riktigt berömd när hon badade i fontänen. Det blev naturligtvis Pasta och italienskt vin och sen en god natts sömn innan hemresan tidigt nästa förmiddag.

Väl tillbaka i Sverige så fortsatte varslen att hagla in. Var ska detta sluta??

lördag 15 november 2008

Filosoferande avkoppling

Efter ytterligare en hård vecka fick det bli en lördagmorgonpromenad efter Klarälven. Bra tid för eftertanke att vandra vid vatten. Älven stiger efter allt regnande, och då är den mäktig.

På måndag bär det av till Rom för överläggningar med Byggchefer från hela Europa. Det ska bli spännande,. Tyvärr kan jag inte stanna och se mig så mycket omkring i Rom för första riktiga varslen i min närhet ska mottas under veckan. På torsdag ska jag delta i en debatt om eventuella medarbetaravtal i byggsektorn. Harmonisering av det vi kallar Allmänna villkor är nog ingen stor utmaning. Det är när det kommer till pensioner och lönebildning det blir svårare. För mig är det klart att vi i företagen inte ska göra skillnad på folk och folk. Flyttningar mellan befattningar blir också enklare.

På lördagseftermiddagen fick det bli lite avkoppling av det "enklare" slaget. Hockey är ett bra sätt att blåsa ur hjärnan tunga tankar. Här kan man gapa och skrika som man vill, och dagens match var Färjestad mot Modo. "Vi " vann ganska enkelt med 5-2.
Jag funderar på om dessa ungdomar som spelar verkligen förtjänar sina pengar. Färjestad hade just förlorat budgivningen om Janne Niskala som inte ens har spelat i finska landslaget. Han återvänder till Sverige efter en misslyckad insats i något annat land.
Färjestad gav upp vid en månadslön på 400 000!!! Frölunda vann den dragkampen och det behöver dom säkert så svajigt som dom har inlett säsongen.
Är pengarna rimliga? De matcher jag har sett med så lite hjärta i visar inte att dom är värda pengarna. Jag tror att svensk Elitserie är illa ute. Publiken sviktar i antal. Delvis beroende på priset för biljetter, men också delvis på grund av för dålig hockey. Det är ingen riktig kamp utan matcherna verkar mer vara av vänskapskarraktär.


torsdag 13 november 2008

En något ljusare dag

Idag har jag fått uppleva en mycket upplyftande dag på tidningen Chefs Agenda dag. Det handlar om CSR, ett fikonspråk som betyder Corporate Social Responsibility.
Det är ett område som företagen på olika sätt engagerar sig mer och mer i.
Meningen är att engagera sig i samhällsfrågor på olika sätt. Allt från miljöfrågan till att hjälpa fattiga. Inte för att det ser bra ut utan för att det är viktigt och lönsamt på olika sätt.
Petter Stordalen, ägare till Choice Hotels, berättade på ett medryckande sätt, att han drevs av den typen av frågor. Han ville ta bort myten av det han kallade "drittjobb". Han menar att det inte finns såna och vi alla har en skyldighet att visa respekt för alla typer av jobb.
Han tycker dessutom att alla företag ska betala skatt för att vi ska få ett hållbart samhälle. Utan det blir det inga affärer. Han jämförde med Scandics VD som flyttat till ett skatteparadis för att slippa skatt. (annorlunda sätt att försöka knäcka konkurrenter)
Han engagerade sig personligen också i miljöfrågor på ett handgripligt sätt i Oslo.
Max hamburgare berättade att dom hade gjort Co2 belastningsuträkningar på alla sina rätter och sen försökt sänka sin miljöbelastning. Dom har också jagat fett i sina mat för att sänka innehåller och dom erbjuder både GI bröd och fiberbröd. Ytterligare sätter dom av en stor del av sin vinst för att plantera träd i Afrika för att kompensera sin miljöbelastning.
Ikea beskrev genom sin representant Ivanka som är från Tjeckien, hur dom satsar på mångfald osv, osv.
En fantastisk dag med mycket hedervärda inslag och bra exempel på ett socialt engagemang utan att tappa företagens vinstintresse. Istället hävdar alla att de tjänar på att engagera sig i dessa frågor både ekonomiskt och imagemässigt. Inte minst med tanke på den generation vi ska konkurera om som ska in på arbetsmarknaden efter 40-talisterna.
Var är då byggarna i denna skara. Finns det ett socialt engagemang. Visst arbetas det med miljöfrågor och mångfaldsfrågor, men gör vi nåt som sticker ut i övrigt?
Ett företag som visat upp sig är Dipart som förser fattiga i Stockholm med begangnade glasögon som man samlar in.
Var är storföretagen är min fråga? Varför syns inte dom som är så beroende av ett samhälle som köper tjänster av dom. Vi är beroende av att samhället får in skatteintäkter så att vi ska kunna investera i t.ex infrastruktur.
Hur många företag jobbar stenhårt för att med alla medel betala så lite skatt som möjligt! Dom kanske skulle lyssna på Petter Stordalen som faktiskt tar kontroversiella ställningstaganden.
Carl Bennet berättade också om sin samhällssyn. Han var tydligen på väg att bli Telias styrelseordförande men blev bortplockad efter regeringsskiftet för att ha tagit ställning för mycket och uppträtt i "fel" sammanhang. Kul att det finns såna som inte dagtingar med sina
ställningstagande och principer.
Tidningen Chef hade i det lilla bjudit på en dag i Fryshuset för särskilt utsatt ensamstående mammor och deras barn. Allt i syfte att förgylla tillvaron några timmar och för att barnen skulle få uppleva något extra.
Sånt värmer att få lyssna till. Vi är säkert många som skulle kunna engagera oss i utsatta människors liv för att stötta och hjälpa. Kanske skulle stora starka byggare kunna ställa upp som farsor på stan elle något annat. Det tål att fundera på och kanske också göra.
Jag återkommer.
Anledningen till bilden är att jag nu tänker ta helgledigt och kanske belöna mej med en konjak efter ännu en händelserik vecka. Nästa vecka inleds i Rom där jag ska träffa kollegor från hela Europa. Jag ska också delta i en debatt om eventuellt införande av så kallade medarbetaravtal i byggbranschen.
Nästa vecka avslutas med en begravning som också är en del av livet.
Jag är tacksam och ödmjuk inför livet och tycker att jag är en gynnad varelse.

söndag 9 november 2008

Nu är det snart vinter

Som jag skrivit i mina tidigare blogginlägg så tycker jag att framtiden ser allt mer dyster ut för branschen.
Inget tyder på att nedgången kommer att, om än inte att vända uppåt, ändå plana ut. Konsekvenser i varsel räknat inom bygg är ännu inte jättestort men det kommer. Det är tvärstopp på många områden.
Varje helg tar jag mina promenader efter Klarälvens strand. Det man ser nu är heller inte så kul Hösten (vintern) har tagit sitt definitiva grepp om oss och naturen är ganska dyster.
Visserligen hoppar det en och annan lax i älven men i övrigt så är det helt dött. Det är bara att hoppas att det blir lite snö så att marken blir ljus och att humöret lättar.

Detta med promenader är bra tid för reflexion. Jag vet att varslen kommer att börja dåna in under de kommande veckorna (bortsett från JM som redan varslat) och då behövs det kraft att ta itu med det som väntar när vi ska börja och faktiskt säga upp folk.
Varsel är ju bara början på den långa resan innan folk börjar lämna företagen.
Att börja göra undantag för lagar och regler, som arbetgivaren alltid vill, är inte det lättaste.
Helt plötsligt blir allting personligt. Det finns då alltid ett ansikte bakom varje siffra.
Vi som företräder medlemmar funderar nu hur vi på ett bra sätt ska kunna spara yngre människor som vi så passionerat har lockat till branschen.
Problemet är bara att nån annan måste gå hem. Kompetensbegreppet är också en godtycklig fråga som företagen, med både bra och dåliga argument försöker använda för att få ett så livskraftigt företag som möjligt.
Hur vi än gör så blir nån besviken på vårt agerande. Det är vår paradox. Nån blir förbannad på dej hur du än sköter din uppgift: Smaka på den. Lagen om annställningsskydd är komplex och vi måste alltid använda möjligheten till undantag i lagen.

Detta är vad jag går och funderar på utefter Klarälvens strand denna söndagsmorgon. Inte så upplyftande kanske men nödvändigt. Man har en en egen själ som måste vårdas och man kan inte bara tänka på andras bästa hela tiden.
Jag ska sluta med att citera en författarinna, Fanny Alving, från Värmlandsskogen som levde i skuggan av Selma Lagerlöf. Henne dikt tycker jag är bra att reflektera omkring.

"Dä ä somlia dar, som ä så betryckt,
och allt va en gör, så gör en förtryckt.
En känner sig svulten i själa och le
och arg att en nånsin ble´ te´.
En känner sig tryckt som en ginge te skrift
och en tycker att kammern ä svart som en grift
och en minns en ä gift.

Och titter en ut, så ser en gata
där allting ä lortigt och grått.
Och säjer en någe, så ä dä te´ rata
och tycka att allting ä smått.
Och skratter en, skratter en styggt som en skata
åt allt vad di kaller för gott.

Men så, ändå, om en stund kan det hända
att vind kan sej vända,
och himmeln, han ä ändå märkvärdigt blå,
och bekymmrena ä ändå märkvärdigt små.
Dä ä som bedrövelsen fick sej en törn.
Dä börjer å blänke,
dä ä som ett glitter
av småskratt och fnitter,
och rätt som en sitter
så börjar en tänke:
Dä ä tjyven så roligt å leve ändå"

lördag 8 november 2008

Pressade byggtider en dödsfälla

Pressade byggtider blir en dödsfälla
Varannan person som arbetar inom byggbranschen - byggchefer och byggnadsarbetare - känner sig orolig flera gånger varje månad för att det ska inträffa en arbetsolycka. Fem procent är rädda varje dag för att det ska hända en olycka och var fjärde byggnadsarbetare har övervägt att byta bransch på grund av dålig arbetsmiljö och risk för arbetsolyckor på sin arbetsplats. Det visar en enkät som vi skickade ut till våra medlemmar under vecka 42.
Larmrapporterna om den bristande arbetsmiljön på svenska byggen har duggat tätt de senaste månaderna. Byggverksamheten är en av de branscher som har flest arbetsolyckor per 1000 sysselsatta. Nästan hälften av dem som skadas i jobbet blir borta mer än 14 dagar, vilket är en hög andel.
Ökningen av dödsolyckor på arbetsplatserna talar sitt tydliga språk. Under det första halvåret i år inträffade 14 dödsolyckor bland anställda inom byggbranschen, en fördubbling jämfört med de föregående två åren. Det här är fullkomligt oacceptabelt. Ingen människa ska behöva gå till sitt arbete och känna sig rädd för att råka ut för en olycka och i värsta fall inte få komma hem på kvällen.
Ingen anhörig ska behöva skiljas från den de älskar och känna sig orolig för att han eller hon ska råka illa ut under dagen. Och ingen chef ska behöva gå omkring med en gnagande obehagskänsla och oro för att någon av de anställda ska förolyckas på arbetet. Vi är övertygade om att de flesta håller med oss på dessa punkter, men enighet i frågeställningarna räcker inte så länge dödsolyckorna fortsätter att öka. Nu måste branschens företrädare gå samman och samverka för att uppnå en nollvision för dödsolyckor. Riksdag och regering måste inse vidden av problematiken och vara beredda att satsa på ökad säkerhet och bättre arbetsmiljö på svenska byggen.
Den problembild som våra medlemmar, oavsett om de är byggchefer eller byggnadsarbetare, målar upp bottnar i en stark tidspress ute på byggena. Stressade byggtider ökar risken för slarv och det är just dessa två faktorer, stress och slarv, som folket ute på byggena menar är de i särklass främsta orsakerna till att antalet dödsolyckor ökar. Ska vi verkligen komma problemet, och inte bara tala om det som ett stigande problem, måste vi därmed dra åt alla klutar för att stoppa tidspressen. Vi är övertygade om att detta går, men en förutsättning för detta är att det införs striktare regler för upphandling som medför realistiska tidsramar. Byggherrarna måste ta med arbetsmiljöfrågorna redan i början av byggprocessen när de räknar på projektet.
En stor riskgrupp är de byggchefer och byggnadsarbetare som arbetar på de små byggföretagen, precis som Arbetsmiljöverket också framhöll under den årliga arbetsmiljöriksdagen i slutet av oktober. Vår enkät visar att närmare sex av tio personer som arbetar på byggföretag med färre än 50 anställda anser att de inte har tillräckligt med information om arbetsmiljöreglerna.
Den visar också att 63 procent av dem som arbetar på småföretagen ibland tvingas tänja på arbetsmiljöreglerna för att arbetet ska fungera smidigt och att 43 procent stundtals känner sig pressade av andra att göra saker som de vet innebär en olycksrisk. Arbetsmiljöverkets omfattande inspektion av cirka tusen mindre byggföretag under oktober månad är ett värdefullt bidrag i kampen mot olyckor och dödsfall på byggena. Samtidigt så var dessa inspektioner en punktinsats, och den bistra sanningen är att Arbetsmiljöverket nu har fått kraftigt neddragna resurser vilket kommer att medföra en markant minskning av antalet inspektioner framöver. Detta beslut gör oss djupt oroliga.
Om vi alla är överens om att antalet arbetsplatsolyckor ska minska och att dödsolyckorna helt ska elimineras måste vi också vara beredda att avsätta tid och pengar för att uppnå detta mål. Alla som befinner sig ute på byggena har självklart ett eget ansvar att se till sin egen och kollegernas säkerhet. Men det finns även åtgärder som måste vidtas på mer övergripande nivå.
* Den viktigaste åtgärden som bör genomföras för att förhindra dödsolyckor på byggena är striktare regler för upphandlingar som medför rimligare tidsramar. Byggherrar måste ta med arbetsmiljöfrågorna redan i början av byggprocessen. Alla inblandade parter - byggchefer, byggnadsarbetare, underentreprenörer och byggherren måste få vara med i arbetsmiljöarbetet.
* Regeringen måste satsa mer, och inte mindre, pengar på Arbetsmiljöverket så det blir fler arbetsmiljöinspektioner på byggarbetsplatserna. Bra arbetsmiljö måste få kosta.
* Utöver mer resurser måste Arbetsmiljöverket få laglig rätt att utfärda böter direkt vid en inspektion när de finner brister i arbetsmiljön.
Hans Tilly
ordförande Byggnads
Lars Bergqvist
ordförande Byggcheferna
Publicerad 2008-11-02 15:35

onsdag 5 november 2008

Både allvar och fest en tisdag

Tisdagen har jag genomlidit med blandade känslor. Första reaktionen är att många i byggsvängen inte förstår allvaret i den kris som startat pga finanskrisen. Det är tvärstopp i bostadsförsäljningen vilket innebär stor övertalighet i förlängningen. Kontor lär inte efterfrågas i nån större omfattning, liksom industrinbyggen eftersom industrin också står inför en kris. Finansystemet har kraschat och frågan är hur lång tid det tar innan det börjar fungera igen!

Idag måste en bostadsköpare betala en kontantinsats och amortera på sina lån, vilket man inte behövt under några år. Detta påvisar bara hur fel det ännu en gång har varit i samhället. Det är klart att man ska amortera och betala kontantinsats. Varför lär vi oss aldrig av misstagen.

Jag har pratat med många i byggsvängen som fortfarande har mycket att göra och inte ser riktigt vad som håller på att hända. Det kommer att bli stora varsel med efterföljande arbetslöshet framåt senvintern nästa år allt eftersom ordestockarna betas av. Tyvärr liknar det 90-talets kris förutom att det faller fortare den här gången. Enda ljuset i tunneln är infrastrukturen som rullar på.

Anläggningsssidan kommer också att drabbas men regeringens åtgärder var vältajmade och kommer att hjälpa upp situationen något. Min fråga är varför det inte görs mer från politiker när det gäller insatser inom utbildning, rotverksamhet i bostadsbeståndet osv?

Jag må framstå som en negativ typ, vilket jag inte är som person, men jag ser hotet som en realitet. Många hyser en förhoppning att ländernas fasta grepp att rädda finanssystemen ska vara lösningen. Det tror inte jag, i allafall inte på kort sikt. Byggsvängen har gått förhögtryck med hjälp av finansiella lösningar som inte är sunda, Nu får även vi betala ett pris.

Tisdagen bestod också av festliga inslag. Dagens Media och Byggvärlden bjöd till mingelparty vilket var jättetrevligt . Mediabranschen har väl heller inte förstått riktigt vad som håller på att ske. Många lycksökare i den branschen kommer aockså att vakna upp med baksmälla.
Efter det så bar det av till Golden Hits. med massor av duktiga artistungdomar, som står lite på bakgården och väntar på att bli upptäckta. Man blir imponerad av alla duktiga artister vi har i Sverige.
Med trevligt sällskap och mycket sång så vart det en trevlig kväll som avslutades med amerikansk valvaka. För amerikanerna väntar samma elände som för oss. Hög arbetslöshet och sjunkande konjunktur oavsett vem som vinner valet. Jag häller på Obama i nån from förhoppning att det ska bli en förändring och tillnyktring även i detta land som man både hatar och älskar.
Jag har sett intervjuer där en del anser att Obama har drag av en "antikrist" som ska förgöra landet!!!!!!

fredag 24 oktober 2008

Nalen

Dagen har tillbringats på en Arbetsmiljöriksdag i gamla anrika Nalen. En vacker lokal där det nog har svängts många lurviga i historien.


Vi fick lyssna på både intressanta och mindre intressanta inslag. Det som var lite spännande var att både ministern Littorin och utskottets ordförande Hillevi Engström förespråkade högre organisationsgrader hos både arbetsgivarförbund och fackföreningar. Det framkom också att Hillevi E hade en facklig karriär bakom sig.

En foskare från Sahlgenska i Göteborg pratade om forskning kring säkerhet i arbetet. Hon gjorde ett djupt intryck. Hon heter Marianne Törner och har forskat om risker och vad som ligger bakom att det händer fler olyckor på en del arbetsställen än andra. Musik för mina öron var att allt faller tillbaka på vilken kultur "Chefen" sätter. Jag ska ta kontakt med henne för ett ev. samarbete. Dom har också skrivit en intressant bok som har rubriken "Att bygga säkert" som verkar intressant.
Generaldirektören redogjorde för de 1100 inspektioner dom gjort hos mindre installations och måleriföretag. Det resulterade i 750 !!! insp.meddelanden med 950 åtgärder.
Frågan ställdes om detta ansågs vara mycket eller lite. Att 60% av småföretagen inte jobbar med detta måste ses som en smärre katastrof.
Dagen får ses som en stor framgång. Det började med ett reportage i Rapport på morgonen med en intervju med mig. Byggnads och Byggcheferna omnämndes och det citerades ur vår gemensamma enkät.
Syniskt nog nog det skett en dödsolycka just idag och en olycka hände en stund efter Rapports besök på byggarbetsplatsen som användes i reportaget.
Dedt kommer att ta tid att förändra kulturen
En stor PR - framgång alltså. Jag delade ut tidningen Byggchefen och Pressmeddelandet och fick ett samtal med Arbetmarknadsutskottets ordförande Hillevi Engström- Hon hade sett på Rapport och ville lära sig om vår situation.



Pressmeddelande från Byggcheferna och Byggnads

Varannan anställd i byggbranschen är rädd för att råka ut för en arbetsolycka

Antalet dödsfall i byggsektorn har ökat med 30 procent de senaste tre åren och varannan person i branschen är orolig för att dödsolyckorna kommer att öka ännu mer när Arbetsmiljöverket nu tvingas dra ner på antalet inspektioner. Stress och slarv är de vanligaste bakomliggande orsakerna till olyckorna enligt dem som arbetar på byggena. Åtta av tio anser också att sämre trygghet och rädsla för att ställa krav medför att utländsk arbetskraft löper större risk för att råka ut för olyckor på svenska byggen. Det visar en enkät som besvarats av knappt 900 byggchefer och byggnadsarbetare under vecka 42.

Antalet dödsolyckor inom den svenska byggbranschen är nästan fem gånger så hög som inom andra branscher, enligt statistik baserad på de olyckor som anmäldes under 2007. Under första halvåret 2008 fördubblades antalet arbetsplatsolyckor med dödlig utgång jämfört med samma period förra året (13 respektive 6 olyckor). Idag äger den årliga arbetsmiljöriksdagen rum i Stockholm och särskilt fokus kommer då att riktas mot småföretagen i byggbranschen. Enkäten, som genomförts av Byggnads och Byggcheferna, visar att närmare sex av tio personer som arbetar på byggföretag med färre än 50 anställda anser att de inte har tillräckligt med information om arbetsmiljöreglerna. Den visar också att 63 procent av dem som arbetar på småföretagen ibland tvingas tänja på arbetsmiljöreglerna för att arbetet ska fungera smidigt och att 43 procent stundtals känner sig pressade av andra att göra saker som de vet innebär en olycksrisk.

Byta bransch på grund av olycksrisk
Trots att statistiken visar att antalet arbetsolyckor minskat under de senaste åren upplever fyra av tio personer i byggbranschen att såväl olyckor som dödsfall har ökat. Var fjärde medlem i Byggnads har till och med övervägt att byta bransch på grund av dålig arbetsmiljö och risk för arbetsolyckor på sin arbetsplats. En av fem byggnadsarbetare känner oro varje vecka för att råka ut för en arbetsolycka och drygt varannan önskar att det fanns fler skyddsombud på arbetsplatsen.

- Situationen är djupt oroande och vi kan inte sitta passiva och se på hur våra medlemmar utsätts för psykisk och fysisk ohälsa. Ingen människa ska behöva vara rädd när de vistas på sin arbetsplats, säger Hans Tilly, ordförande Byggnads.

Oro för sig själv och medarbetarna
Anslagen till Arbetsmiljöverket minskar med sammanlagt 127 miljoner kronor, vilket bland annat innebär att antalet inspektioner kommer att minska. Det får bland annat till följd att det ställs högre krav på byggherrarna för att säkerställa en god arbetsmiljö. Även cheferna som befinner sig ute i produktionen kommer att få ökade krav på sig för att se till att det är en bra och säker arbetsmiljö. Samtidigt upplever endast hälften av byggcheferna att de som chefer har utrymme att arbeta med arbetsmiljöfrågorna och ta det ansvar som åligger dem. Var fjärde chef svarade dessutom i somras att det finns en risk för att någon av de anställda ska råka ut för en olycka på grund av en pressad arbetssituation. Och fyra av tio byggchefer känner även oro för att de själv ska råka ut för olyckor vid några tillfällen varje månad, fem procent känner sig till och med oroliga varje dag.

- Ingen människa ska behöva gå till sitt arbete och känna oro för att det ska inträffa en olycka, oavsett om oron gäller den egna personen eller någon av medarbetarna. Det vilar ett tungt ansvar på cheferna som ska skapa en god arbetsmiljö och för att de ska ha rätt förutsättningar att kunna ta detta ansvar måste byggherrarna också ta sitt ansvar och ge dem rimliga tidsramar för byggprojekten, säger Lars Bergqvist, ordförande för Byggcheferna.

Stress och slarv
Tesen om att machokulturen skulle ligga bakom det ökande antalet dödsolyckor får inte alls stöd i enkätsvaren. Tvärtom svarar 63 procent av de tillfrågade att de inte känner sig pressade av andra att göra saker som kan innebära ökad risk för olyckor. Stress och slarv är istället de faktorer som såväl chefer som byggnadsarbetare anser vara de främsta bakomliggande orsakerna till arbetsplatsolyckorna. För att komma åt problemen måste man därför påverka de stressade byggtiderna som länge varit i fokus. Var fjärde tillfrågad anser att den viktigaste åtgärden som bör genomföras för att förhindra dödsolyckor på byggena är striktare regler för upphandlingar som medför rimligare tidsramar. Nästan lika många anser att introduktion för alla om risker på arbetsplatsen är den enskilt viktigaste åtgärden som bör genomföras. Mer informationsinsatser som utlovats av regeringen i dess strävan att bryta den negativa trenden av dödsolyckor är den åtgärd som branschens företrädare anser vara minst viktig tillsammans med skärpta lagar och hårdare vite vid överträdelser.


- Enkätresultatet är entydigt. Byggnadsarbetare och byggchefer är oroliga för att råka illa ut på arbetsplatsen. De upplever att stress och tidspress leder till olyckor. Så får det givetvis inte vara, konstaterar Hans Tilly och Lars Bergqvist och uppmanar till följande förändringar:

Den viktigaste åtgärden som bör genomföras för att förhindra dödsolyckor på byggena är striktare regler för upphandlingar som medför rimligare tidsramar. Byggherrar måste ta med arbetsmiljöfrågorna redan i början av byggprocessen. Alla inblandade parter – byggchefer, byggnadsarbetare, underentreprenörer och byggherren måste få vara med i arbetsmiljöarbetet.
Regeringen måste satsa mer, och inte mindre, pengar på Arbetsmiljöverket så det blir fler arbetsmiljöinspektioner på byggarbetsplatserna. Bra arbetsmiljö måste få kosta.
Utöver mer resurser måste Arbetsmiljöverket få laglig rätt att utfärda böter direkt vid en inspektion när de finner brister i arbetsmiljön.

torsdag 23 oktober 2008

Normal arbetsdag

Idag har jag haft några intressanta möten. Ett verkställande utskott inom Byggcheferna har haft möte där en del om framtiden har diskuterats. Vi har en vart fjädeårsstämma nästa år då riktning för nästa stämmoperiod ska läggas fast. Mycket intressanta framtidsdiskusioner med bra idéer. Har också suttit i hemlliga möten vilket också är lite spännande.

Dagen kryddades med en intevju för Rapport inför ett Pressmeddelande som släpps imorgon bitti. Nyheten sänds på morronsändningarna med förhoppningsvis tillhörande intervju. Det handlar återigen om dödsolyckorna inom bygg. Så imorgon är det till att gå upp tidigt och kolla Rapport.

Imorgon fredag ska jag på Arbetsmiljöriksdag som arrangeras av Arbetsmiljöverket.

Littorin kommer att delta och det ska bli spännande att se om han släpper mer resurser till AVerket så att inspektionerna inte går ner i antal. Vi gör utspelet tajmat mot detta för att sätta ytterligare press på bl.a. honom.

fredag 17 oktober 2008

Veckosammanfattning

Det har varit en händelserik vecka, Från Hearing i Riksdagen om arbetsmiljöproblem till diskusioner om övertalighet.
Det har varit en klassisk gasa-bromsa vecka. Lågkonjunkturen är här och många i branschen funderar på hur man ska kunna fortsätta att förändra samtidigt som vi går rakt in i en mycket osäker period, där ingen kan förutspå hur djup konjunktursvackan blir. Vår start av det vi kallar Ledarskapet är en gasa-åtgärd föt att delta i förändringsarbet och påverka attityder till det bättre. Dett är bra för framtiden och miljöarbete är affärsmöjlighet.
Att vi kommer att få se stora varsel, konkurser och förvärv tror i alla fall vi som var med -91.
Mycket av det som händer liknar den tiden.
Peabs förvärv av Peab-industri är en åtgärd som många spekulerar om just nu. Beror den på finanskrisen?
Bostadsproduktionen kommer förmodligen, om inte att stanna helt, i alla fall bromsas upp högst avsevärt. Kommer vi att få se projekt som avbryts? Människor gör inga affärer varken på bilar eller bostäder i rådande läge. Detta kommer att slå hårt mot sysselsättningen eftersom bostadsproduktionen är den mest sysselsättningintensiva delen av branschen. Efterfrågan av kontorsytor går med all säkerhet också ner eftrsom många typer av verksamheter kommer att drabbas av krisen. Handeln likaså där affärspalatsen byggs i en rasande takt och det påstås att vi redan har affärsytor för flera gånger Sveriges befolkning.
Finns det några ljuspunkter? Infrastrukturen är en. Regeringens satsning på området är bra tajmad. Dessutom finns i de planerna projekt som kan gå igång direkt. Där kommer framförallt flera av de stora bolagen att hitta en försörjning, Problemet kan bli resursbrist eftersom vi vet att det är svårt att flytta personal från ett segment till ett annat. Dessutom är infratruturen inte lika sysselsättningintensiv som husproduktion. Den utländska konkurrensen kommer också att trycka på hårdare eftersom hela Europa sitter i samma sits..
Offentligbyggandet får vi hoppas fortsätter även om skatteintäkterna kommer att minska.
Är det också kanske dags att lätta på regelsystemen för bostadsproduktion så att vi kan börja producera billiga hyresrätter? Sänkta skatter och effektivare produktionsmetoder är också en väg att stimulera bostadsbyggancdet. Hyresbostaden är ju som bekant hårt skattebelastad. Jag fick en fråga från "panelen" i Byggindustrin om vi ska börja exportera byggande. Jag har lite blandade känslor för det. Vis av historien kan man dra slutsatsen att det inte har varit speciellt lyckosamt att ge sig in och konkurera om stora riskfyllda projekt i på okända marknader i andra delar av världen. De flesta länder har duktiga byggare idag och det är inte givet att vi kan tillföra så mycket know how. Byggledning har ju varit en av våra styrkor men jag kan konstatera efter ett antal besök i bland annat Kina att dom kan det också. Vissa nichprodukter kanske kan exporteras. Jag vet inte om badrumsproduktionen i Kalix exporterar, men det är kanske ett område som är tänkbart? Dessutom slår finanskrisen rakt över hela världen och efterfrågan går ner och priskonkurensen ökar.
Slutsatsen jag drar är att det väntar bistra tider i byggbranschen. Förmodligen värre än vad vi kan se idag. Tråkigt, men det blir väl till att ladda för nästa uppgång när den nu kommer.
En lösning för en smidigare övergång i konjunkturen för våra medlemmar i Byggcheferna är vi nu passar på att växla generation. Vi har en hög medelälder och med lite stimulans tror jag att vi kan fixa en stor del av övertaligheten med förtidspensioneringar. Förutsatt att det finns pengar till detta naturligtvis.

torsdag 16 oktober 2008

Miljöarbete

Nu har vi i Byggchefernas regi startat upp Ledarskapet igen.Yngre byggchefer ska tillsammans med Per-Uno Alm (respect) titta på vad byggchefer kan göra i sin vardag för att minska CO2 utsläppen i byggsektorn. Vi pratar mycket om att sänka enegiförbrukningen i våra produkter, men mindre om hur vi kan spara pengar i produktionen i den grå vardagen. Tanken är att deras resultat ska redovisas under Almedalsveckan i form av en teater. Därför fick dom en introduktion i skådespeleriets konst av Henrik Hjelt. Humorn, tycker jag, är ett mycket verksamt vapen för att skaffa uppmärksamhet och få genomslag för sina budskap. Vi har stora förväntningar på de här mycket enagagerade byggcheferna och hoppas samtidigt att dom ska vidga sina vyer och bli bättre chefer. Det som också är kul är att projektet är gränsöverskridande. Både mellan delbranscher och företag.

tisdag 14 oktober 2008

Hearing om arbetsmiljöfrågor

Idag har jag fått bevista en hearing arrangerad av arbetsmiljöutskottet i gamla Riksdagshuset.
Generaldirektören för Arbetsmiljöverket Mikael Sjöberg inledde, och "bevisade" att det finns ett samband mellan länder som har hög konkurrenskraft och låga dödstal i arbetslivet.
Invaliditetsskadorna i Sverige ligger på en konstant nivå och varken ökar eller minskar.
Anmälda olyckor minskar och arbetsrelaterade sjukdomar minskar också.
Dödsolyckorna däremot visar en starkt ökande trend. De ökar med 34% samtidigt som antal förvärvsarbetande ökar med bara 9%. Detta innebär att det inte finns ett tydligt samband med fler ovana människor/konjunkturen och dödsolyckorna.
Utländsk arbetskraft registreras inte i Sverige utan i sitt hemland. Om de hade räknats så hade siffrorna snarare sjunkit. Det är framförallt äldre som drabbas. Så där dog myten om att vi fått in ovan personal. Småföretagen är överrepresenterade.
Inlägg från Byggnads och Byggindustrierna stärker dessa slutsatser. Dom pratar däremot om att machokulturen inte finns kvar. BI pratar om Alfons kultur och Byggnads nämner att byggnadsarbetare tar ett piller eller en Whisky istället för att klaga. Detta kallar jag för machokultur. Alla är överens om att det är attityder som är orsak till många olyckor. Vilka attityder om inte nån typ av det vi brukar kalla machokultur.
Bra att utskottet lägger stor vikt vid dessa frågor och tar såna här vällovliga initiativ tycker jag. Nu är det bara att skjuta till mer pengar till AMV så att vi får fler kontroller. Dessa verkar förebyggande och jag må bli kallad för maschokist, men vi vet att oanmälda besök har effekt precis det vi efterfrågar när det gäller svartjobben. Dessutom måste inspektörerna få mer muskler och utfärda sanktioner direkt.

fredag 10 oktober 2008

Machokultur i byggbranschen

Byggcheferna har under sommaren deltagit i Almedalsveckan för fjärde året i rad.
Den här gången var det de ökande dödsolyckorna på våra arbetsplatser som stod på dagordningen. Nollvision för dödsfall var rubriken.
Mediagenomslaget blev stort och vår debatt var välbesökt. Tyvärr kunde aktiviteten inte ha hamnat mer rätt i tiden. Jag skriver tyvärr eftersom ett antal aktuella olyckor på svenska byggen, en del med dödlig utgång, bidrog till att höja intresset kring vår debatt. En nollvision är naturligtvis det alla vill ha, men trots det så ökar olyckorna med dödlig utgång. Ett antal olyckor har som bekant inträffat även efter vår aktivitet i Almedalen.
Vad beror då de ökande olyckstillbuden på? Är det högkonjunkturen med bristande resurser? Är det de pressade byggtiderna eller beror det på att den stora generationsväxlingen har medfört att mycket nytt folk kommit in i branschen?
Frågorna är många och svaren är få. Det mesta tyder på att det är den så kallade mänskliga faktorn som är en av orsakerna. Med andra ord så är det vi som rör oss på arbetsplatserna som är oaktsamma och slarvar med rutiner och skyddsåtgärder.
Detta är en kanske en förklaring - men den är naturligtvis helt oacceptabelt.
Machokulturen får inte ta överhanden. Vi ska inte behöva gå till jobbet med risk för våra liv. Vi och Byggnads har protesterat mot neddragningarna på Arbetsmiljöverket. Vi vet att fler besök av verket är bra i förebyggande syfte. Nu ska verket genomföra riktade insatser mot branschen och vi hoppas att detta ger en ökad efterlevnad av de föreskrifter som finns.

Kvinnor i byggbranschen

Jag hade förmånen att delta på 10-årsjubiléet av Stella. Stella är ett kvinnligt nätverk för akdemiker inom NCC. Vad man glädjande kan konstatera är att det, om än låmgsamt, har gått framåt med jämställdheten i detta företag. Tittar man på de lägre åldersgrupperna så är kvinnorna faktiskt 30%. Detta ska jämföras med 5% av cheferna.
Jag vet att flera av de stora byggarna(och små) satsar hårt på att jämna ut skillnaderna mellan könen. Vem som lyckats bäst vet jag inte , men eftersom Byggcheferna var tidiga med att fokusera på frågan så är jag jätteglad att det utvecklas åt rätt håll. Mycket måste förändras i branschen för att det ska bli en större mångfald. Arbetstider, jargonger den fysiska arbetsmiljön osv. osv. Det rör sig åt rätt håll men det går för sakta. Om vi nu går in i en djup lågkonjunktur så är risken att utvecklingen stannar av igen. Vi som varit med ett tag vet att t.ex. jämställdheten varit på väg att bli bättre i slutet av 80-talet, men att kraschen 1991 gjorde att vi åkte tillbaka i tiden då många yngre åkte ut. Många företag halverade sin personal och detta gjorde att unga försvann ut. Det är därför ålderssammansättningen ser ut som den gör idag. Låt oss hoppas att vi kan rida ut stormen utan allt för stort blodbad den här gången. Pensionering av de sista 40-talisterna är en utväg för att rädda kvar de unga.
På Stellajubiléet fick vi också förmånen att lyssna till Angeles Bermudez-Svankvist som nyligen blivit utsedd till AMS-chef. Hon pratade bl.a. om AMS ballfaktor. Hon har en stil som inte direkt leder till tankar om en byråkrat. Jag tror att hon är ett jättebra val för att förändra AMS. Hennes bok "Management by love" ska bli intressant att läsa.
Viveka Ax:son Jonsson framtrådde också. Hon tog oss med på en resa om Nordstjernans historia fram till idag. Ett familjeföretag som är en stor del av Sveriges industrihistoria. Rekomenderat studieobjekt för den som är intresserad av svensk industris ursprung. Hennes reflektioner om familjeföretags utmaningar var också ett intressant avsnitt. Hon och hennes kusin Antonia är fjärde generationens ledare som enligt myten ska förstöra det andra byggt upp. Så är inte fallet. Dom har istället lyckats utveckla verksamheten till något framgångsrikt.